Jag och Mats var ute och gick med hundarna idag i vanlig ordning, när vi mötte en kvinna som hade en hund storlek lite större. Kvinnan var inte speciellt stor och hennes hund rätt så stark. Med andra ord hade hon inte en suck i världsrymden att hindra sin hund från att flyga på Timon. Tack och lov lyckades vi separera dem rätt fort, och Timon klarade sig utan skador, men usch vad skärrad jag blev. Till en början brydde jag mig inte om något annat än att undersöka om han fått något sår eller så, men när jag väl tittade upp på henne så sa hon att "han blir så lätt provocerad". Visst hon bad om ursäkt och jag är inte den som inte accepterar ursäkter när någon menar det. Nu gick det ju bra som sagt. I efterhand har jag dock tänkt en hel del på det som hände och jag tror att jag varit mer skakis efteråt än vad jag var just då det hände.
Den första frågan jag ställer mig är; varför har man inte en nosgrimma eller munkorg på sin hund om man vet att den lätt blir provocerad av andra hundar och att man själv inte är stark nog att hålla i den om den försöker slita sig? Speciellt om man är ute och går i områden där det finns en hel del folk/hundar? De kan ju faktiskt bli provocerade av t.ex. ett barn också. Den andra frågan; Varför läxade hon inte upp sin hund efter att den attackerade Timon? Hade det varit min hund hade jag verkligen visat den att ett sånt beteende inte är ok. Tur att Timon har mycket päls, och att jag inte hunnit klippa honom som jag har funderat att göra nu i några dagar..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar